Funderingar...
Jag kan tycka att vi ibland klagar för småsaker, vi gnäller och tycker att våra liv är pest och allt är bara jobbigt..
MEN.... Det är ju bara du själv som kan ändra på det, ingen annan?
Det finns alltid dom som har det värre än du när du tror att du har det värst...
Fick idag besked att en kompis fått bröstcancer och opererat bort ett bröst..
Hemskt...
En av mina barndomskamrater Cissi gick bort för flera år sen i cancer, hon var dessutom nybliven mamma....
Nu är det ytterligare en som har fått diagnos cancer, hon är mamma till 2.... Vad är det här????
Sen tänker jag förstås på lilla J...
Kan inte ens sätta mig in i hur hans närmaste mår...
Var och hälsade på honom idag, han var samma kille som alltid, men ändå inte..
Ibland önskar jag att jag skulle vara gud, eller åtminstone kunna trolla så jag kan göra honom frisk så han får stanna med oss här..
Livet är ORÄTTVIST!!!
a du, en kompis till en kompis fick nu i veckan missfall i vecka 30, det e så skumt att man först när det händer saker i ens närhet förstår hur bra man har det egentligen.
att man har så svårt att uppskatta det man har och inte gnälla över saker man inte tycker går rätt.
det är nog nåt man behöver lära sig/bygga upp.
jag tänker ofta på vart jag och gubben började vårat liv tillsammans, på en madrass i lindas klädkammare till vad vi har idag ca 6.5 år senare. helt underbart om man tänker efter.
livet är jäkligt orättvist och man e lyckligt lottad ändå.
(vad sentimentalt det blev, men det får en att tänka efter ytterligare)
kram på´re
Jaa, livet är allt bra orättvist.
Vem bestämmer vem som får leva och inte?!
Varför sitter det gamla på pensinärshemmet och vill dö... medans det ligger jätte sjuka barn som nyss börjat leva och vill leva?!
Gäller att ta vara på dagen och säga att man vill ha sagt till sina nära och kära.
För man vet aldrig när det är för sent!
Usch hoppas att din kompis mår bra och att cancern försvunnit och att den lilla pojken överlever!