famwestin -

Så sant så sant,

Verkligheten ser verkligen ut så här, iallafall för mig.. Sen har folk mage att undra varför jag vill jobba natt?? Ja HATAR att hela tiden behöva "be" om att få gå tidigt eller komma sent eller vara ledig heldag pga planeringsdagar osv.... Pussla och trixa och grejja för att vardagen ska gå ihop..
Har tom varit med om barn som varit ledsna för att deras föräldrar inte kommit på en aktivitet på dagis när vi skulle grilla korv..Han var sååå besviken, men fick korv av oss som var där, men att se besvikelsen i honom var inte alls kul... Jag vill aldrig att mina barn ska känna så här, men kan man skolka från jobbet om man får nej??? Nä såklart inte, för då riskerar man att få kicken.. Helt sjukt...
Inte undra på att jag har magsår??

Pratar alltså om denna artikel för er som tycker jag svamlar =)

Skolans krav på föräldranärvaro knäcker oss yrkeskvinnor

"I skollagen står det att förskoleverksamhet och skolbarnomsorg skall tillhandahållas i den omfattning det behövs
med hänsyn till föräldrarnas förvärvsarbete eller studier. Det står alltså inte att vi föräldrar får passa på att
hinna arbeta när vi fullgjort våra plikter gentemot skola och förskola. Det är helt klart dags för Skolinspektionen
att granska skolor och förskolors krav på föräldramedverkan i den obegränsade omfattning som sker idag."
Det skriver Helene Sigfridsson, generalsekreterare i Makalösa föräldrar och riksdagskandidat för MP.

I maj månad har jag sammanlagt trettioen timmars frånvaro från mitt arbete. Jag är inte sjuk, och barnen är friska.
De trettioen frånvarotimmarna går istället åt till min medverkan i aktiviteter på barnens skola och förskola.
Det är öppet hus, stängt för planeringsdag x2, utvecklingssamtal, vårfest, besök på sexårs, skolavslutning,
avslutningssamtal, och fritids stänger tidigt på grund av röd dag nästa dag. Jag har två barn, ett på förskola och
ett i skola.

Utöver dom trettioen frånvarotimmarna har jag obligatoriska uppgifter att slutföra hemmavid. Det är läxläsning, bakning
till förskolefesten, fixa maskeradkostym, och matsäckar som ska packas. Det finns ingen chans att jag, som ändå har ett
fritt arbete, skulle kunna jobba ikapp några timmar på kvällen. Dom har sett till att fylla även den tiden åt mig.

Jag är inte ensam om att våndas över den stressiga maj månad. Ana Udovic, Linda Skugge och Leo Lagercrantz har också
bloggat ut sin frustration. En mamma skriver i en kommentar på min blogg, om hur hennes tankar snurrar när hon står
superstressad på en av sina tre barns skolavslutningar, och samtidigt missar de andra två barnens: "tindra med ögonen
för helvete och försök överleva - så du inte förstör STÄMNINGEN!"

Visst kan man vara känslokall och låta alla lappar om planerade aktiviteter falla som höstlöv ner i papperskorgen.
Det mest logiska är att prioritera den som betalar ens lön framför att grilla ännu en ljummen korv i ösregn klockan tre
en eftermiddag.

Men föräldraskap är inte logiskt, det handlar om känslor. I förra veckan kom jag en halvtimme senare än planerat till
min dotters öppet hus. Hennes lillebror hade trillat och slagit sig så illa att han inte kunde gå, så det tog extra långt
tid att sig till skolan eftersom jag bar honom. Egentligen borde jag kollat upp skadan, men det fanns inte på kartan med
tanke på hur besviken storasyster skulle blivit om vi inte dykt upp. Att vi blev försenade var tillräckligt, hon var i
tårar när vi väl kom fram.

Vi föräldrar är gisslan i aktivitetshysterin. Kommer vi inte, eller missar vi en matsäck blir barnen ledsna.
De allra flesta föräldrar riskerar hellre problem på jobbet. För barn är det ett stort svek att inte se sina föräldrar
i publiken när man sjunger Idas sommarvisa. En väninna mejlar mig om ångesten hon kände när hon missat föräldrafikat
för att de packat ihop en timme tidigare än meddelat. Hennes dotter hade gråtit av besvikelse. Det är känslor som
förtjänas att tas på allvar.

Vad är det som pågår? En gång i tiden fick vi barnomsorg för att kvinnor skulle kunna arbeta. Idag verkar det pågå en
kamp om tiden mellan barnomsorgen och jobbet.

Jag fick en aha-upplevelse när jag läste att typ hälften av alla småbarnsmammor som arbetar deltid.
Då fattade jag att det var dom mammorna som alla lappar från förskolan riktade sig till.
Men jag vägrar gå ner på deltid för att hinna med obligatorisk bakning.

Allt jag vill är att jobba mina timmar, vara säker på att barnen har det bra under tiden,
och sedan få massa kvantitets- och kvalitetstid tillsammans på våra egna villkor.

Vad säger egentligen arbetsgivarorganisationerna om alla arbetade timmar som går om intet i maj?
Sverige har drygt en miljon föräldrar med barn under sju år. Ta alla dem gånger trettioen förlorade arbetstimmar.
Det borde vara en rejäl nedgång i Sveriges BNP för maj månad.

I skollagen står det att förskoleverksamhet och skolbarnomsorg skall tillhandahållas i den omfattning det behövs med
hänsyn till föräldrarnas förvärvsarbete eller studier. Det står alltså inte att vi föräldrar får passa på att hinna
arbeta när vi fullgjort våra plikter gentemot skola och förskola.

Det är helt klart dags för Skolinspektionen att granska skolor och förskolors krav på föräldramedverkan i den
obegränsade omfattning som sker idag.

Jag kan bara föreställa mig smärtan hos de barn som inte har någon förälder som stressar som en tok för att
inte missa nåt. Barn som sjunger för ingen speciell och i bästa fall får vara med på ett hörn av nån annans filt

2010-06-03 @ 18:20:04 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()